Del 3 | Tuckur

Stolta slätter och hänförande hällmarker

Tuckur 13.7.2018
Berättare: Rasmus Tunis

Om du under ditt lopp på IF Femmans deltävling i Tuckur by i Vörå kommer dig upp på Boberget har du möjligheten att blicka ut över ett vidsträckt åkerlandskap. Det är Tuckurängarna, som breder ut sig längs Vörå å.

Färden från åkrarna upp till bergen är inte bara en resa i höjd utan också i tid. För inte så många århundraden sedan gnabbades det om fiskevatten på det som nu är Tuckurängarna. I och med landhöjningen har Tuckurborna förflyttat sig neråt och brutit ny mark. Med tiden steg också årets tävlingscentral upp ur vattnet och gick från den gyttjiga gamla strandbotten som gett den namnet Kleidre till ny åker.

Kartklipp från Karttapaikka.fi

Samma tidsresa gjorde den flitige Vöråfotografen Erik Hägglund på 1960-talet. Jämfört med den utsikt han dokumenterade har vegetationen på den karga hällmarken ändrat föga, men dagens åkrar saknar de lador och höstörar som hörde till den tidens jordbruk. Författaren Hans Fors menar att de öppna åkerlandskapen har format Vöråborna till att bli öppna i sinnet och ”stolta som spanjorerna i Andalusien”.

Vy över Tuckurängarna, fångad från Boberget av Erik Hägglund, verksam 1920–1960. Fotot är från Svenska Litteratursällskapet i Finlands arkiv.

Hällmarkerna har i sin tur kanske bidragit till Vöråbornas idrottsintresse, som 1961 blommade ut i arrangemangen av de finländska mästerskapen på skidor. 25-kilometersspåret gick igenom årets Kvarkenträffenarena, och satte länge avtryck i skogen i form av ramper som byggts för att skidlöparna bättre skulle kunna forcera terrängen. Arrangemangen av skid-FM blev lyckade, och drog till sig runt 400 skidlöpare och 30 000 åskådare som åt i runda slängar 15 000 korvsmörgåsar. Hällmarkerna är inte heller obekanta för orienterare, som fått stifta bekantskap med de södra delarna av terrängen bland annat på natt-FM vid Norrvalla 2004 och de norra på FSO-mästerskapen i Kalapää 1997.