Malax IF och Vaasan Suunnistajat arrangerar orienteringstävlingen Kvarkenträffen

Detta år erbjuder de tre deltävlingarna orienteringsutmaningar i naturvärldsarvet omgivningar i två tävlingscentraler, i Malax (Åminne folkpark) och Vasa (Långskärs fiskehamn). Tävlingarna ordnas kvällstid så det finns tid att bekanta sig med lokala sevärdheter under dagarna. Väderprognosen lovar soliga och varma dagar.

Totalt 426 orienterare är anmälda till årets tävlingar, från Torneå i norr till Helsingfors i söder, samt några till och med från Japan, Sverige och Norge. Åldersfördelningen på deltagarna är från 4 till 86 år. Mest deltagare är det i ungdomsklasserna och huvudklasserna.
Det här är inte det slutgiltiga deltagarantalet eftersom det varje dag även finns motionsbanor som man anmäler sig till på plats. Motionsbanorna löps i samma terräng som tävlingsbanorna.

Alla som deltar får varje dag ett pris vid målgång, en lokal delikatess. Tävlingsklasserna får pris enligt totala resultatet efter den sista deltävlingen.

Den tredje deltävlingen avgörs med jaktstart för klasserna HD16-21 där startordningen är enligt resultatet från de två första deltävlingarna. Först i mål den tredje dagen utses till vinnare.
En del av deltagarna förses med gps-sändare så att publiken både där hemma och på plats kan följa med tävlingens gång.

I damernas allmänna klass torde slutsegern stå mellan SK Pohjantähtis Kirsi Nurmi och Hiidenkiertäjäts Jenny Patana. De representerar icke-österbottniska föreningar men är bosatta i nejden. Båda två är erfarna representationsidrottare som garanterat gör resultat. Som utmanare finns åtminstone IF Femmans Julia Järveläinen och Olivia Hahn, OK77. Julia är mer av en sprintorienterare men farten finns nog också i skogen. Hahn, som i år fyller 18, utmanar med sin teknik de mer erfarna orienterarna.

I herrarnas allmänna klass tampas Fredric Portin, IF Brahe, Mikko Patana, Rasti-Jussit, Miika Suominen, Helsingin Suunnistajat och Emil Jansson, IF Brahe om segern. Portin utmanar fortfarande sina medtävlande trots att han inte längre satsar för fullt. Mikko Patana kör på med sin hårda uthållighetsbakgrund och hittar kontrollerna utan problem. Suominen utmanar med sin stigande form och Jansson är trots sin unga ålder på väg upp och utmanar i toppen.

Det blir spännande att se vem som i år tar hem Konungens ring. Det blir säkert också jämna kamper i övriga klasser. Kvarkenträffen erbjuder lämpliga utmaningar innan höstens mästerskapstävlingar. För att citera en erfaren orienterares ord: ”Den som kan orientera i kvarkenområdet kan orientera var som helst”.

Deltävling 3: Långskäret, Vasa 22.7.2022

Berättare: Håkan Jäntti

Långskäret som i dag hör till Vasa stad har en gång i tiden varit kringflutet av vatten. Nu finns en grusväg ända ut till en bra fiskehamn. Hamnen är viktig för fiskerinäringen i Sundom, och den är Vasas enda fiskehamn.
Fiskehamnen byggdes med statliga medel i mitten av sjuttiotalet. Nu använder 15–20 fiskare hamnen och de faciliteter som finns där. Förut var det svårt att ta sig till Långskäret, bäst gick det med båt. Från Sundom gick en dålig väg, men inte ända fram. Fågelvägen är det drygt 9 km till hamnen från vägkorsningen vid Söderfjärden – det runda åkerområdet där en meteorit slog ned för 520 miljoner år sedan.
På Långskäret fanns ändå åretruntboende. Det var skogvaktare som kunde bo här med sina familjer. De var anställda av Korsholms lantbruksskolor som hade ett stort skogsskifte på ön. Än syns resterna av en ståtlig bondstuga som stått här.

Sundomfiskarna hade länge sitt fiskeläge på en holme strax utanför Långskäret, men det var långt att transportera fångsten med båt till Vasa eller Kronvik.
På Långskäret fanns också fäbodar där en del Malaxbönder hade sina kor på sommaren. På våren fördes de längs en kostig på fastlandet, för att simma över på det smalaste stället. Sen kom mjölken i retur med roddbåt.
Den sydvästra och södra stranden på Långskäret ligger på Malaxsidan om kommungränsen. Var rån mellan Vasa och Malax ursprungligen gått tvistas det om än i dag. Det berättas om lantmätare som blivit mutade av markägare som ville flytta rån för egen vinning.En känd profil på Långskäret var ”Langskärs Manda” (1880–1970). Hon var en riktig krutkvinna som hade både kor och häst. Manda hann ha flera makar under sin livstid och det var endast den sista som överlevde henne.
Många historier florerar om hennes liv och leverne på Långskäret. Det var allmänt känt att den som behövde ”moscha” (hembränt) skulle besöka Manda.

Langskärs Manda med hund, hus och strand. (Fotograf: Okänd)

Livet var hårt för de som bodde på ön, och det var svårt att bedriva skogsbruk. Därför började man arbeta för en skogsbilväg och en bro över Penikarströmmen, som skulle förbinda Långskäret med vägen från Sundom.
I början av 1970-talet byggdes bron och en skogsbilväg på Långskäret.
Vägen byggdes inte ända fram till dagens fiskehamn utan stannade i en rondell några hundra meter
från stranden. Efter påtryckning från fiskarna och många fler fick man väg ända till hamnen några år senare.
Nu hyr Vasa stad ut båtplatser och i hamnen finns ett par från Tyskland som övervintrat i sin båt hela året. På sensommaren brukar man ordna ”Långskärsdansen” på ett flyttbart dansgolv. Den brukar vara populär bland båtfolk och villabor (= sommarstugfolk).

Långskärsdansen. (Foto: Sundom TV)

Kvarkenträffen har ordnats tidigare på Långskäret. 1974 stod IF Femman som arrangör. Orienteringskartan var i skala 1:20 000 och man hade kartbyte i huvudklassen.
Vaasan Suunnistajat ordande Kvarkenträffen 1991 och 1992 på område. När Vaasan Suunnistajat nu igen bjuder in till tävling ingår en del av Långskäret i Kvarkens världsarv, det område där landhöjningen syns tydligast i världen. Välkommen på en unik orienteringsupplevelse!

Kvarkenträffen närmar sig med stormsteg så vi tänkte det passar bra att kolla läget med fjolårets vinnare Samu Heiska.

Hur har vintern gått? Vi har hört att du spenderat mycket av den i Spanien.

Vintern har gått helt bra. Några månader i Spaniens värme gjorde gott, både för tekniken och konditionen.

Hur känns det inför TIomila? Har säsongen börjat enligt förväntningarna?

Säsongen har börjat helt okej. Formtoppen skall infinna sig först senare i sommar, så den allra högsta kapaciteten finns inte att tillgå riktigt ännu. I Tiomila är förväntningarna höga för laget har förberett sig bra och alla vill få till bra prestationer.

Vad är sommaren huvudmäl och när ser vi dig nästa gång i Kvarkenträffen?

I sommar är målet EM-tävlingarna i Estland, men innan dess är förstås granskningstävlingarna i juli viktiga, då de långt bestämmer vad som blir programmet för resten av sommaren. Så förhoppningsvis kommer jag inte kunna delta i Kvarkenträffen i år, men senast då nästa år ännu ivrigare.

Deltävling 1 & 2: Åminne, Malax 20–21.7.2022

Berättare: Håkan Jäntti

Redan på 1500- och 1600-talet valde invånarna i Malax vägen längs den norra sidan av ån när de färdades med sin last till hamnen i Åminne. De åtföljdes av ”Åmis-ridaran”, pojkar som förde hem hästarna medan husbönderna fortsatte på handelsfärd.

Åminne by är tudelad på var sin sida om ån. På den södra sidan fanns en gång en stor såg och timmer flottades längs ån ända från Sarvijoki i Jurva. Därav kom det sig att flera flottare från de finska trakterna fann sig en hustru i Åminne.

På den norra sidan finns Åminneborg, en herrgård från 1700-talet. ”Borgen” har en mångskiftande historia. Under 1808–09 års krig var en rysk kosackskvadron förlagd i närheten. På 1860-talet inrättades en folkskola i huset. Efter att i nära 200 år ha varit en herrgård blev det ett bondehemman som gått i arv. Samtidigt har borgen hyrts ut, till exempel för bröllop och fester. Folkhälsan köpte Borgen år 1939 och startade bland annat en barnvårdarutbildning här. År 1965 köpte etnologen Ragna Ahlbäck och språkvetaren Olav Ahlbäck gården och flyttade in. Nu ägs den av antikvitetssamlaren Börje Herrgård.

Malaxlimpan härstammar från Åminne. Det var Anna Malmberg, med bagare i släkten, som 1947–48 började baka och saluföra ”sössobröd” med namnet Malax Limpan. Limpan blev snabbt populär och hennes bror William tog småningom över och utvidgade verksamheten. Efter Williams bortgång fortsatte hans änka Mirjam ännu några år. År 2001 såldes Malax Limpan till Jorma Latvasalo som flyttade bageriet till Vasa.

Hamnen i Åminne har i alla tider varit central och viktig för bygden, kanske ännu viktigare i äldre tider när de mesta transporterna gick över vatten. Båthusen användes till att uppbevara fiskeredskap och båtar i.

Det är många år sedan det arrangerats någon större orienteringstävling i Åminne. Den tiden användes det mest grundkartor. Nedan en karta från en distriktstävling 1959, ur Ann-Maj Carlson-Wikströms kartarkiv, och resultat ur Vasabladet.

I dag har Åminne blivit en attraktion sommartid med Kvarkens båtmuseum, Åminne folkpark och Åminne stugby med restaurang. Nära intill finns kolonilotter för odling och en fin simstrand med hopptorn. Malax Hästförening har sin ridplan nära folkparken och vid stranden finns bränsleförsäljning och kiosk.

Välkommen till Åminne!

Delar av texten är hämtad ur Lena Talvities bok ”Åminne, byn vid vägens ände”.

På äventyr i Kärklax och Lotlax 1971

Minns du den första Kvarkenträffen 23–25.7.1971? Har du kartorna kvar?  Det har Stefan Lillandt, hängiven orienterare, kartritare, banläggare och skribent, som var 12 år och sju månader då den första tredagarstävlingen ordnades. Här delar han med sig av sina minnen – och de 50 år gamla kartorna.

23.7.1971, Lotlax

24.7.1971, Kärklax

25.7.1971, Lotlax

Stefan Lillandt 1986, då han ingick i IF Femmans elitgrupp.

Vad minns du från Kvarkenträffens 50-åriga historia? Vill du dela kartor – och vägval – med oss andra?  Hör av dig till info@kvarkentrio.fi  – så bjuder vi fri dryck med tilltugg på jubileumstävlingarna