header

Kvarkenträffen 2021: resultat och enkät

Tack alla deltagare, arrangerare och samarbetsparter för lyckade tävlingar!

Resultat

Vinnare av Konungens Ringar 2021 – Anu Tuomisto (Norges Teknisk-naturvitenskapelige Universitets Idrettsforening) och Samu Heiska (Turun Metsänkävijät). Kuva: Maritta Nurmi

H21A prisplaceringar:

På den sista tävlingsdagen i herrarnas huvudklass startade Samu Heiska (TuMe) i en klar ledning och med en säker insats behöll han första platsen ända till målgången. Toni Saari (PR) for som andra man in i skogen, men bommade två minuter vid den första kontrollen och tappade då nästan hela försprånget som han fick dagen innan till de tre nästa: Jaakko Isolahti (KangSK), Ari-Pekka Joensuu (PR) och Jonas Jern (PR). Ingen av dessa tre lyckades ta sig förbi , utan det var slutligen Mikko Patana (HiKi) som p.g.a en mycket bra utförd orientering steg upp till andra plats.

PlaceringNamnFöreningDeltävling 1
tid (placering)
Deltävling 2Deltävling 3Totaltid
1.Samu HeiskaTuMe40:53 (1.)43:48 (13.)44:28 (4.)2:09:09
2.Mikko PatanaHiKi50:34 (7.)41:17 (6.)44:14 (3.)2:16:05
3.Toni SaariPR48:16 (2.)39:57 (4.)47:54 (15.)2:16:07
4.Ari-Pekka JoensuuPR51:19 (9.)39:22 (2.)45:36 (9.)2:16:17
5.Otto GripenbergBrahe48:52 (5.)42:44 (10.)45:16 (6.)2:16:52
6.Jere SipponenPR48:44 (4.)42:37 (9.)45:33 (8.)2:16:54
Fotograf: Maritta Nurmi

D21A prisplaceringar

I damernas klass var det Jenny Patana (HiKi) som startade med 2 minuters försprång. Den första delen av banan gick bra, men vid den 12:e kontrollen bommade hon fem minuter, vilket gjorde att Anu Tuomisto (NTNUI) som startat som andra kom upp i ledning. Vid den nästsista kontrollen missade Anu 2 minuter, medan Jenny kämpade för att få tillbaka sin ledning. Endast 10 sekunder skilde dessa åt och det var Anu som slutligen tog hem vinsten. Tredje i start var Anna Närhi (LS-37) som genom en säker orientering behöll sin position i tävlingen. Fjärde placeringen blev en tät kamp mellan två Rastikarhu: Suvi Simonsén och Tuija Kuusela. Måldomaren dömde att Suvi var snabbare över mållinjen och Tuija blev då femte med snabbaste löpning av sista dag. Även den sjätte placeringen blev mycket jämn och avgjordes på den sista kontrollen när Olivia Hahn (OK77) vann över Vaasan Suunnistajat Satu Tuomisto och Emma Stenbacka med endast tre och sex sekunder.

PlaceringNamnFöreningDeltävling 1
tid (placering)
Deltävling 2Deltävling 3Totaltid
1.Anu TuomistoNTNUI36:56 (2.)32:14 (3.)40:22 (2.)1:49:32
2.Jenny PatanaHiKi36:09 (1.)30:47 (1.)42:41 (5.)1:49:37
3.Anna NärhiLS-3738:57 (4.)33:15 (5.)40:27 (3.)1:52:39
4.Suvi SimonsénRasKa39:49 (6.)34:07 (7.)40:30 (4.)1:54:26
5.Tuija KuuselaRasKa41:50 (10.)32:44 (4.)39:53 (1.)1:54:27
6.Olivia HahnOK7741:00 (8.)33:31 (6.)42:59 (7.)1:57:30
Fotograf: Maritta Nurmi

Vällkommen igen nästa år!

IF Femman, Malax IF & Vaasan Suunnistajat

Vörås landmärke och utkikspost

Deltävling 1 – Vörå 21.7.2021
Berättare: Rasmus Tunis

Området kring Vörå skidcentrum har haft en central plats för Vöråborna under historiens lopp. Tack vare områdets höjd har man både kunnat använda den för att dra till sig uppmärksamhet och vidga vyerna.

På 1500-talet fungerade berget där hoppbacken nu står som en del i en kedja signaleldar som uppbådade allmogen att gå man ur huse då kriget stod för dörren. Berget kallades vid den tiden för Varamäki, vaktberget. Dess senare namn Dansanhällorna tyder på att berget också kallat till dans.

1918 hjälpte de dom vida vyerna möjligen till att Rökiö biblioteksförening efter ett friluftsmöte på platsen fick ihopsamlat 1000 mark till bokinköp, en dåtida rekordstor anskaffning av en förening.

I början av 1930-talet byggdes så den första hoppbacken på platsen av skyddskåren. 1941 klättrade J. J. Huldén upp i backen och skrev ner detta i Österbottnisk lustresa efter besöket:

Innan de susade vidare, klevo de upp till Idrottsföreningens skidbacke på Baggberget för att se Stor-Vörå i fågelperspektiv. Simon fortsatte:

– Här ser du Vörå rikt välsignade slätt. Inte ändlös och onyanserad som Sydösterbottens, utan väl tillskuren och stadigt omramad av massiva berg, vackert uppdelad i lagom stora bysamhällen med åkerfält, ängar och skogsdungar som marginaler till bebyggelsebilden.

Utsikt från skidbacken i Vörå. Bilden tagen från den första backen som byggdes i början av 1930-talet. Erik Hägglund, verksam 1920–1960. Fotot är från Svenska Litteratursällskapet i Finlands arkiv.

Hoppbacken som nu reser sig över tävlingscentrum är den tredje i ordningen, och byggdes 1976. Runt hoppbacken har det växt fram arenor för alla möjliga andra grenar. På så vis har de andra grenarna ändrat på orienterarnas arena, men då har man ju bara fått ta och rita om kartan en aning.

Den första orienteringskarta Bengt Tunis sprang på. Nuförtiden är detta område uppdelat i en orienteringskarta över Norrvalla och skidcentrum.

Kvarkenträffen för 50 år sen

På äventyr i Kärklax och Lotlax 1971

Minns du den första Kvarkenträffen 23–25.7.1971? Har du kartorna kvar?  Det har Stefan Lillandt, hängiven orienterare, kartritare, banläggare och skribent, som var 12 år och sju månader då den första tredagarstävlingen ordnades. Här delar han med sig av sina minnen – och de 50 år gamla kartorna.

Hej!

Här kommer kartor med mina lopp på banorna i H14 på den första Kvarkenträffen i Vöråskogarna. Alla tre tävlingar gick nära inpå varandra, i Lotlax och Kärklax, söder om riksväg 8 (där det sedan ordnades FM 1983).  Jag minns inte att det skulle ha regnat. Snarare kan det ha varit varmt, utan att jag direkt led av det på den tiden.

Det jag minns bäst från premiärtävlingarna är att vi var fyra juniorer från Tjöck IK som delade tält och bil, med min 18-årige bror Leif vid ratten. Vi övernattade sannolikt invid Kärklax ungdomslokal, där det var dans en av kvällarna.  Vi hade för länge sen gått och lagt oss, då något välte över vårt tält och jag trodde det skulle gå sönder. Leif var inte ens rädd, men för mig var det första kontakten med alkohol – det var någon som kommit snubblande i fyllan.  Vår yngre bror Harry var också med – och Carl-Erik Norrbutts, som vann sista etappen i H14.

För mig blev Kvarkenträffen ett surrogat för O-ringen som sex år äldre brodern Leif deltog i redan för andra eller tredje gången det där året. Så det var fullt allvar från min sida i Kvarkensammandraget åren 1972-75.  1974 vann jag ändå inte. Annars gick det väl ungefär vägen.  Men 1976 nöjde jag mig med två deltävlingar – och fick en sovsovsäck i Solf-tävlingen, som jag använde i decennier.  Men jag övernattade oftast utanför landskapet när Kvarkenträffen gick.  På 1990-talet var jag emellanåt på plats som tidningsreporter, medan jag på 2000-talet gjort en del inhopp även som tävlande – med varierande framgång.  – Jag tycker fortfarande inte om att förlora, må jag tillstå.
Med vänlig hälsning
Stefan Lillandt
Tweet
23.7.1971, Lotlax

23.7.1971, Lotlax

24.7.1971, Kärklax

24.7.1971, Kärklax

25.7.1971, Lotlax

25.7.1971, Lotlax

Stefan Lillandt 1986, då han ingick i IF Femmans elitgrupp.

Stefan Lillandt 1986, då han ingick i IF Femmans elitgrupp.

Vad minns du från Kvarkenträffens 50-åriga historia? Vill du dela kartor – och vägval – med oss andra?  Hör av dig till info@kvarkentrio.fi  – så bjuder vi fri dryck med tilltugg på jubileumstävlingarna